Diskad....
Igår var vi iväg och tävlade igen, den här gången bar det av till vallentuna. Mor och Royboy hängde också med, mina trogna fans, dock utan utlovade cheerleader utstyrsel, lite besviken...
Det var inofficiell utställning där samtidigt som agilityn, vilket gjorde att tävlingen kändes mkt större än vad den nog var, men jag trodde nog när vi kom dit att jag hade allt under kontroll. Åtminstonde en pinne i nån av klasserna, var vad jag förväntade mig efter Sandviken helgen innan där det ju gick jättebra. Vet inte om jag blev lite för självsäker och slarvade och det var därför det gick som det gick men iaf, vi började med agilityklassen.
Jag hade startnummer 15, alldeles lagom. Jag står där, ganska samlad och tänker att jag gör som förra helgen, lugnt och kontrollerat för Liza är snabb nog att vinna även när vi saktar ner lite, när jag får se Eva Karlsson och hennes BC Knut gå in på banan och köra ett kanonlopp. Tävlingsdjävulen i Thezzan börjar prata, vi kanske skulle gasa på lite, vinna är rätt kul och över det där ekipaget dessutom. Jag går in på planen, fortfarande rätt samlad och drar igång. Liza är helt underbar, hon följer minsta kommando och flyter över hindren. Vi närmar oss sista svängen, en ganska tvär kurva innan målrakan. Tävlingsdjävulen knackar lite på mitt huvud, gasa, sväng fortare, ni kan vinna det här. Jag ökar farten, svänger tvärt och glömmer totalt var jag har hunden och hindret. Liza hänger med mig, missar hindret innan svängen och hoppar nästa hinder istället. Diskad. Gränsen är så fin mellan superlopp och fiasko. Sen sitter man där, jag borde ha tittat på hunden, jag borde ha pekat mer, jag borde ha ropat hopp, jag borde... Inte blir det bättre av att pojkvännen utsett sig till personlig coach och påpekat allt man borde ha gjort och ens mor filmat allt och tvingar en att återuppleva katastrofen om och om igen (för er som har facebook finns filmen att beskåda på mammas sida).
Hoppklassen tänkte jag ta det lugnt, jag lär iaf av mina misstag. Tävlingsdjävulen höll sig denna gången lugn, men tyvärr rev Liza ett hinder i början, mitt fel så klart, ropa "ut" när hon var mitt över hindret, vilket fick min underbara hund att försöka svänga i luften (det går inte!). När jag såg att vi rivit och iaf inte kunde få varken pinne eller vinna tänkte jag att jag kunde ta det som träning för att prova vad Liza klarade på tävling. Det gick bra att skicka henne ut, framåt och göra framförbyten, men när jag försökte stressa henne och öka farten i slalomet gick hon ur, så det är nog nått vi måste öva på hemma, vi blev alltså diskade igen. Jag tog tillbaka Liza för att göra om slalomet varpå hon hoppade ett hinder på vägen tillbaka och vart diskad. Men annars en rätt bra dag. Yvonne och hennes schnauzer Ragnar ( som också är från TBK) fick sin sista pinne i hopp och blev uppflyttade. Så nu är de i klass 2 i både agility och hopp, superduktiga!
Roy vann på lotteriet och fick en jättekorg med frukt, ost, cider, choklad och en massa annat gott, så han var rätt nöjd han med =)
Nu laddar vi bara inför nästa tävling i Solna den 26/9! DÅ ska vi ha pinnar!
Det var inofficiell utställning där samtidigt som agilityn, vilket gjorde att tävlingen kändes mkt större än vad den nog var, men jag trodde nog när vi kom dit att jag hade allt under kontroll. Åtminstonde en pinne i nån av klasserna, var vad jag förväntade mig efter Sandviken helgen innan där det ju gick jättebra. Vet inte om jag blev lite för självsäker och slarvade och det var därför det gick som det gick men iaf, vi började med agilityklassen.
Jag hade startnummer 15, alldeles lagom. Jag står där, ganska samlad och tänker att jag gör som förra helgen, lugnt och kontrollerat för Liza är snabb nog att vinna även när vi saktar ner lite, när jag får se Eva Karlsson och hennes BC Knut gå in på banan och köra ett kanonlopp. Tävlingsdjävulen i Thezzan börjar prata, vi kanske skulle gasa på lite, vinna är rätt kul och över det där ekipaget dessutom. Jag går in på planen, fortfarande rätt samlad och drar igång. Liza är helt underbar, hon följer minsta kommando och flyter över hindren. Vi närmar oss sista svängen, en ganska tvär kurva innan målrakan. Tävlingsdjävulen knackar lite på mitt huvud, gasa, sväng fortare, ni kan vinna det här. Jag ökar farten, svänger tvärt och glömmer totalt var jag har hunden och hindret. Liza hänger med mig, missar hindret innan svängen och hoppar nästa hinder istället. Diskad. Gränsen är så fin mellan superlopp och fiasko. Sen sitter man där, jag borde ha tittat på hunden, jag borde ha pekat mer, jag borde ha ropat hopp, jag borde... Inte blir det bättre av att pojkvännen utsett sig till personlig coach och påpekat allt man borde ha gjort och ens mor filmat allt och tvingar en att återuppleva katastrofen om och om igen (för er som har facebook finns filmen att beskåda på mammas sida).
Hoppklassen tänkte jag ta det lugnt, jag lär iaf av mina misstag. Tävlingsdjävulen höll sig denna gången lugn, men tyvärr rev Liza ett hinder i början, mitt fel så klart, ropa "ut" när hon var mitt över hindret, vilket fick min underbara hund att försöka svänga i luften (det går inte!). När jag såg att vi rivit och iaf inte kunde få varken pinne eller vinna tänkte jag att jag kunde ta det som träning för att prova vad Liza klarade på tävling. Det gick bra att skicka henne ut, framåt och göra framförbyten, men när jag försökte stressa henne och öka farten i slalomet gick hon ur, så det är nog nått vi måste öva på hemma, vi blev alltså diskade igen. Jag tog tillbaka Liza för att göra om slalomet varpå hon hoppade ett hinder på vägen tillbaka och vart diskad. Men annars en rätt bra dag. Yvonne och hennes schnauzer Ragnar ( som också är från TBK) fick sin sista pinne i hopp och blev uppflyttade. Så nu är de i klass 2 i både agility och hopp, superduktiga!
Roy vann på lotteriet och fick en jättekorg med frukt, ost, cider, choklad och en massa annat gott, så han var rätt nöjd han med =)
Nu laddar vi bara inför nästa tävling i Solna den 26/9! DÅ ska vi ha pinnar!
Kommentarer
Trackback
