Tänker...
Tillbaka på senaste åren... så mkt som har ändrats, jag känner mig så annorlunda nu, lugnare, men jag saknar det, jag saknar hur det var... Det är så mkt mer ordning på mitt liv, jag vet var jag är på väg nu, jag vet vad jag står och vad jag står för, jag är inte vilse längre, men jag saknar det på nått psycho, självplågande sätt. Det är spännande att vara vilse antar jag, så många nya vägar man kan finna... Men det går inte att backa, visst finns det saker jag ångrar, människor jag sårat, så mkt saker jag borde ha gjort och borde ha sagt, så mkt skit som jag inte borde ha tagit men det är över nu och det har gjort mig till den jag är...
Wintertime and snow
Pedagogiken avklarad, imorgon drar vi igång med farmakologin, mysigt värre. Kom hem tidigt idag, hade tänkt åka till bälinge och träna men insåg att jag inte skulle vara hemma förrän mitt i natten om jag åkte nu... Så stannar hemma och pluggar läkemedelsräkning istället, wohoo!
På fredagkväll blir det agilitytävling :P Jag menar, vad ska man annars göra en fredagkväll. ÄR iof äckligt grymt partysugen så det är inte klokt, men jaja. Agility over all! Sen blir det mera kurs i bälinge på söndagfm igen. Sista kurstillfället, har varit så himla roligt! Jag och Lizan har verkligen fått tänka igenom vår handling. Upptäckte i söndags att hon dessutom hade glömt bort kontaktfälten helt? Underligt, men kan säkert bero på alldeles för många slarvtävlingar...
Btw så är jag oerhört frestad att smälla i mig chokladen i julkalendern, och det är ju inte ens första december än :S Somebody please stop me!
På fredagkväll blir det agilitytävling :P Jag menar, vad ska man annars göra en fredagkväll. ÄR iof äckligt grymt partysugen så det är inte klokt, men jaja. Agility over all! Sen blir det mera kurs i bälinge på söndagfm igen. Sista kurstillfället, har varit så himla roligt! Jag och Lizan har verkligen fått tänka igenom vår handling. Upptäckte i söndags att hon dessutom hade glömt bort kontaktfälten helt? Underligt, men kan säkert bero på alldeles för många slarvtävlingar...
Btw så är jag oerhört frestad att smälla i mig chokladen i julkalendern, och det är ju inte ens första december än :S Somebody please stop me!
Efter rättvik...
En hel helg i rättvik avklarad. Agilitymässigt inte en av våra bästa insatser. Som Roy sa It´s all in ur head. Yepp, jag vet inte vad jag förväntade mig. Ta mig upp till klass 3 så skulle jag helt plötsligt känna mig som ett proffs, men det funkade inte riktigt så så jag tror det blev lite kortslutning i hjärnkontoret. Jag har en superduper hund och jag vet att vi normalt inte har några problem med en klass 3 bana. Visst, det är svårt, tänker inte säga att det inte är det, men just nu är det mer tävlingspsykologi än hinderträning som behövs tror jag. Vi tog oss iaf runt sista banan i söndax så förhoppningsvis har jag kommit över den största spärren nu :P
Annars var gårdagen händelserik på grund av något helt annat än agility. Våran (dvs Roys jävla bil) bestämde sig för att lägga av när vi skulle åka hem. Batteriet, som fungerat jättebra hela helgen, var helt dött :S Vi fick hjälp, som tur var, av Annsofie och Jennifer att dra igång bilen i rättvik. Puttrade på till falun, där bilen gav upp igen, precis när vi körde in i falun. Lyckades hitta nån stackars snickare där som kom och hjälpte oss få igång bilen, som gick två sekunder och dog... Killen fick komma ut IGEN och den här gången fick han dra igång bilen. Bilen startade iaf, så vi körde iväg full fart hemåt. Jag började förstå att vi antagligen inte skulle ta oss hem, så hoppades vi kunde ta oss till gävle eller iaf storvik och bli hämtade av föräldrarna där. Ringde till mamma som skulle be pappa ringa upp oss, Hade precis lagt på luren när bilen dog igen, längs riks 80 typ 10 min utanför falun, inte den roligaste vägen att bli stående på... Skulle ringa upp föräldrarna men insåg att telefonen inte fungerade. Som tur var funkade Roys telefon. Stod längs den där jäkla vägen i ca 2,5 timme, och efter ett tag började det ju bli mörkt, innan föräldrarna kom och kunde bogsera bilen till Hofors... Var svinkall och dessutom superförkyld, men hade under de 2,5 timmarna åtminstonde fått lära mig samtliga svärord i engelska språket. Milt sagt, Roy var INTE glad...
Annars var gårdagen händelserik på grund av något helt annat än agility. Våran (dvs Roys jävla bil) bestämde sig för att lägga av när vi skulle åka hem. Batteriet, som fungerat jättebra hela helgen, var helt dött :S Vi fick hjälp, som tur var, av Annsofie och Jennifer att dra igång bilen i rättvik. Puttrade på till falun, där bilen gav upp igen, precis när vi körde in i falun. Lyckades hitta nån stackars snickare där som kom och hjälpte oss få igång bilen, som gick två sekunder och dog... Killen fick komma ut IGEN och den här gången fick han dra igång bilen. Bilen startade iaf, så vi körde iväg full fart hemåt. Jag började förstå att vi antagligen inte skulle ta oss hem, så hoppades vi kunde ta oss till gävle eller iaf storvik och bli hämtade av föräldrarna där. Ringde till mamma som skulle be pappa ringa upp oss, Hade precis lagt på luren när bilen dog igen, längs riks 80 typ 10 min utanför falun, inte den roligaste vägen att bli stående på... Skulle ringa upp föräldrarna men insåg att telefonen inte fungerade. Som tur var funkade Roys telefon. Stod längs den där jäkla vägen i ca 2,5 timme, och efter ett tag började det ju bli mörkt, innan föräldrarna kom och kunde bogsera bilen till Hofors... Var svinkall och dessutom superförkyld, men hade under de 2,5 timmarna åtminstonde fått lära mig samtliga svärord i engelska språket. Milt sagt, Roy var INTE glad...
Alla helgonahelg och lite bekännelser...
Jag tror inte på gud, visst tycker jag om kyrkans väderingar för det mesta, och jag förstår den frid som starkt troende finner i sin tro, men jag tror inte på gud, och om det nu skulle finnas en gud så tycker jag i såna fall väldigt illa om honom/henne... Däremot tror jag på "guardians", tror det skulle kunna översättas med väktare eller skyddsänglar på svenska, eller andar kanske, vet inte om änglar är rätt ord... låter för nära gud och kyrkan... Det finns flera andledningar till att jag tror på dessa, en är att bra saker bara verkar falla ned i huvudet på mig när jag minst anar det, t ex Liza råkade jag hitta på blocket, efter att mamma sagt att jag fick köpa hund om jag betalade den själv dyker det upp en bordercollie som skulle ut på foder, dvs jag behövde inte betala nått alls, och att det sen var en så underbar hund som Liza ockå =) Samma sak gäller Roy, jag bara råkar vandra in i köket hos den underbaraste killen jag någonsin träffat <3
Men det största andledningen till att jag tror på "andar" eller vad man nu ska kalla dem, är att det alltid hjälpt mig när jag mått riktigt dåligt... Första gången det hände var januari 2009. Vid den tidpunkten hade jag precis gjort slut med förra pojkvännen, jag visste inte om jag skulle hoppa av husdjursvetenskapsutbildningen eller inte och jag mådde allmänt skit. En kväll när jag mådde som sämst var jag och Liza ute på kvällspromenad. Vi gick runt Natanaelkyrkan och av någon andledning fick jag för mig att jag skulle gå till farmor- och farfars grav. Jag hade Mp3.n med mig som jag alltid har när jag är ute och går, men pausade den när jag gick in på kyrkogården. När jag står där och funderar vad jag ska göra med mitt liv börjar Leonna Lewis- I´m you spela på min Mp3.
Men det största andledningen till att jag tror på "andar" eller vad man nu ska kalla dem, är att det alltid hjälpt mig när jag mått riktigt dåligt... Första gången det hände var januari 2009. Vid den tidpunkten hade jag precis gjort slut med förra pojkvännen, jag visste inte om jag skulle hoppa av husdjursvetenskapsutbildningen eller inte och jag mådde allmänt skit. En kväll när jag mådde som sämst var jag och Liza ute på kvällspromenad. Vi gick runt Natanaelkyrkan och av någon andledning fick jag för mig att jag skulle gå till farmor- och farfars grav. Jag hade Mp3.n med mig som jag alltid har när jag är ute och går, men pausade den när jag gick in på kyrkogården. När jag står där och funderar vad jag ska göra med mitt liv börjar Leonna Lewis- I´m you spela på min Mp3.
Kändes så mkt bättre när jag gick hem igen efter det, var riktigt glad =) Dagen efter slutade jag på husdjursvetenskapen, nån månad senare träffade jag Roy och nu läser jag en utbildning som jag verkligen trivs med och som jag tror jag kommer att älska att arbeta med i framtiden...
Andra gången var för bara några veckor sedan. Roy och jag hade bråkat, var säkert över nått totalt onödigt som kokat över men det slutade verkligen riktigt illa och jag var rätt ledsen. Beslutade mig för att gå till kyrkogården igen och hälsa på farmor och farfar för att kunna tänka klart. Den här gången gick jag och lyssnade på musik på mobilen. När jag står där, ganska upprörd, kommer Lalehs - live tomorrow i hörlurarna och mitt i låten ringer Roy =) Det var nästan lite komiskt. Tror mina farföräldrar tyckte jag borde sluta tycka synd om mig själv och ta tag i problemet, var lite känslan jag fick... Nu kan det här säkert bara vara i mitt huvud också, fantasier, men det kändes så verkligt, och det har hjälpt mig när jag behövt det...
