Thezzan

Sitter och jobbar med seminarieuppgifterna om livets slut och funderar över hur det var när jag själv förlorat anhöriga, hur det är att förlora patienter och hur jag skulle vilja ha det när det blir min tur... Inte det gladaste ämne att tillbringa tisdageftermiddagen med men så otroligt viktig del av livet som man inte tänker på... Patienter och anhöriga är så otroligt utsatta inom vården, framförallt när man drabbas av något så svårt som dödsfall och personalens bemötande blir så himla viktigt. Lite läskigt är det när man tänker på vilket ansvar man kommer ha, tror det är väldigt mycket i det bemötandet som man inte kan lära sig i skolan, så jag hoppas verkligen jag kan gå ut när jag är färdig och hjälpa och stödja människor som går igenom sånt här... Hittade ett jättebra citat i åhörarkopiorna från en föreläsning