Thezzan

Imorrn får jag kanske hem min andra border collie då, känns helt underbart men lite nervöst så klart. Hela den här veckan har det varit i princip bara hundar som gäller, och jag har funderat mkt över hur det var innan jag skaffade Liza, och beslutet att det nog var border collien som var min ras trots allt. Jag var väldigt tveksam när jag skulle skaffa min första egna hund.  Jag visste vad jag ville ha: en arbetsvillig, lättmotiverad hund med mkt fart och arbetslust som orkade med mig som träningsnarkoman och tävlingstok. Border collien var ju en dröm som jag varit förälskad sen jag var liten, enda sedan jag såg Babe (ni vet, vallgrisen) som liten och tyckte vallhundarna i filmen var så häftiga, sen när man kommer ut på agilitybanorna blir man ju inte mindre kär :P Trots detta så fick alla skräckhistorier och andras åsikter mig att tveka lite. "Man kan ju inte ha en vallhund om man inte har gård och fårfarm, då blir de nervösa, biljagande, hundtuggande, släktingbitande, husförstörande monster... och sen skaffar ju alla som vill bli vinna BC, det är ju fusk, då behöver man inte träna längre, man bara vinner ändå". Det var ungefär det jag hade i huvudet... jag funderade på många andra raser, Berger de pyrenees, malle, dalmatiner och flera andra. Men jag ville nog innerst inne egentligen ha en border collie, så när jag hittade en annons på blocket om en border collie tik som sökte fodervärd var jag inte svårövertalad. Nu var väl inte Liza precis vad jag hade sett framför mig när jag tänkte bc, fet och lite slö som hon var, men jag kände på än gång att detta var rätt ras för mig, och jag har inte ängrat mig en sekund efter det, så här nästan 4 år senare :P Så nu ser jag fram emot border collie nr 2<3